Begränsningar kring kemiska produkter

Guide till förteckningar och begränsningar kring kemiska produkter

Det finns många olika begränsningar kring kemiska produkter och kemikalier. Det medför ibland också lagmässiga påföljder och därmed skyldigheter för dig som säljer eller hanterar kemiska produkter och varor där berörda ämnen ingår.

Förteckningar fylls dessutom på med nya ämnen regelbundet och begränsningar utökas, så ämnen som inte tidigare var reglerade kan alltså bli det i framtiden. Gemensamt för de olika förteckningarna och förordningarna är att de omfattar ämnen och ämnesgrupper som inger betänkligheter av olika slag.

Här nedan följer lite kort information om vanliga förteckningar och begränsningar som kan vara aktuella för dig som hanterar kemiska produkter.

Notera att informationen häri inte är en fullständigt uttömmande sammanställning av alla tänkbara förteckningar eller begränsningar, utan syftar till att vara en informativ guide som förhoppningsvis är till nytta för dig som strävar efter att hantera kemiska produkter och varor ansvarsfullt. Notera också att regler kring bekämpningsmedel inte tas upp här, dessa kommer att avhandlas separat i en framtida artikel.

Tillståndsförteckningen

Bilaga XIV till REACH kallas också tillståndsförteckningen och förtecknar de ämnen som anses medföra så stora risker att det krävs tillstånd för användning eller utsläppande på marknaden. Kravet på tillstånd gäller även för blandningar som innehåller tillståndspliktiga ämnen i sådana halter att hela blandningen uppfyller kriterierna för förteckning. Reglerna för tillståndspliktiga ämnen gäller i hela EU.

Kriterierna som ska uppfyllas för att ett ämne ska upptas på tillståndsförteckningen (alltså i Bilaga XIV) definieras i Artikel 57 (REACH). Ämnena på tillståndsförteckningen är sådana som uppfyller kriterierna för klassificering (enligt CLP) i kategori 1A eller 1B för cancerogenitet, mutagenitet eller reproduktionstoxicitet, är hormonstörande, utgör en fara för miljön då de är långlivade, bioackumulerande och toxiska, eller är mycket långlivade och mycket bioackumulerande.Även ämnen som inte helt uppfyller dessa kriterier, men som ändå inger tillräckliga betänkligheter får upptas i Bilaga XIV och därmed omfattas av kraven på tillstånd.

Ett ämne är dock inte automatiskt tillståndspliktigt bara för att det har klassificerats för någon av farorna ovan, utan det är alltså själva förtecknandet av ämnet i Bilaga XIV till REACH som medför krav på tillstånd.

Bilaga XIV omfattar även eventuella undantag och villkor för användning eller medgivande av tillstånd (exempelvis för specifika användningsområden eller yrkesgrupper), och de datum då förbud eller undantag träder i kraft eller upphör att gälla. Om man har beviljats tillstånd så är man skyldig ange tillståndsnumret på etiketten, och ämnet eller blandningen får bara släppas på marknaden för den användning man beviljats tillstånd för. Man ska dock enligt Artikel 55 i REACH alltid utreda möjligheten att substituera ämnen på tillståndsförteckningen mot mindre skadliga alternativ där så är möjligt.

Läs mer om REACH-förordningen här.

Kandidatförteckningen

Kandidatförteckningen är en lista över de ämnen som i framtiden kan komma att uppföras på tillståndsförteckningen. Ämnena på kandidatförteckningen kallas ofta SVHC, substances of very high concern (alltså särskilt farliga ämnen). Kandidatämnena uppfyller alltså kriterierna för förteckning på tillståndslistan enligt Artikel 57 (REACH), men har ännu inte upptagits i Bilaga XIV. Sådana ämnen ska enligt Artikel 59 förtecknas på en separat lista (alltså kandidatförteckningen), där de inväntar slutgiltig dom.

Ämnet kommer dock stå kvar på kandidatförteckningen även efter att det upptagits i Bilaga XIV eftersom reglerna för kandidatämnen även gäller för tillståndspliktiga ämnen. Man bör således kontrollera båda dessa förteckningar och utreda möjligheten att substituera till mindre skadliga alternativ där så är möjligt.

Det är också värt att ha i åtanke att alla ämnen som uppfyller kriterierna för förteckning (alltså ämnen som innebär hälsofaror som cancerogenitet, mutagenitet eller reproduktionstoxicitet, är hormonstörande, utgör en fara för miljön då de är långlivade, bioackumulerande och toxiska, eller är mycket långlivade och mycket bioackumulerande) kan komma att upptas på kandidatförteckningen någon gång i framtiden.

För kemiska produkter eller varor där ett ämne på kandidatförteckningen ingår gäller vissa krav på information eller anmälningsplikt. Kraven gäller i hela EU.

För kemiska produkter

• Informationskrav enligt Artikel 31: Om en blandning innehåller mer än 0,1% av ett ämne som listats på kandidatförteckningen så måste detta anges i produktens säkerhetsdatablad. För dessa produkter är man också skyldig att överlämna säkerhetsdatablad, även för oklassificerade blandningar.

För varor

• Anmälningskrav enligt Artikel 7: Om en vara du tillverkar eller importerar innehåller mer än 0,1% av ett ämne på kandidatförteckningen, och mängden av ämnet som du tillverkar/importerar överstiger 1 ton per år måste du anmäla detta till den europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA. Det finns dock vissa undantag från anmälningskravet.
• Informationskrav enligt Artikel 33: Mottagaren (i alla led i distributionskedjan) måste informeras om en vara innehåller mer än 0,1% av ett ämne på kandidatförteckningen. Man måste uppge ämnesnamnet och att det förekommer i varan. Även konsumenter har rätt att få informationen på begäran, kostnadsfritt och inom 45 dagar.

Begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning

Ämnen som anses medföra oacceptabla risker för hälsa eller miljö (och som inte kontrolleras på ett adekvat sätt) vid tillverkning, utsläppande på marknaden eller användande kan beläggas med restriktioner enligt REACH. Restriktioner och eventuella villkor för användning förtecknas i Bilaga XVII till REACH, och kan gälla både det enskilda ämnet och då det förekommer i en blandning eller vara.

Restriktionerna kan också omfatta hela ämnesgrupper. Exempelvis är vissa ämnen som har en harmoniserad klassificering (enligt CLP) i kategori 1A eller 1B för cancerogenitet, mutagenitet eller reproduktionstoxicitet (då de förekommer i en halt som medför klassificering) och förtecknas i en post i Bilaga XVII, begränsade för försäljning till allmänheten. Notera att ett ämne (eller ämnesgrupp) dock inte automatiskt begränsas bara för att det har klassificerats för någon av dessa faror, utan det är alltså själva förteckningen av ämnet (eller ämnesgruppen) i en post i Bilaga XVII till REACH som medför begränsning. Begränsningen av ämnet eller ämnesgruppen gäller i hela EU.

Begränsning av långlivade organiska föroreningar

Förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar (persistent organic pollutants, POPs) förbjuder eller begränsar framställning, utsläppande på marknaden, lagerhållning, användning, avfallshantering, återvinning, och utsläpp av ämnen som listas i någon av bilagorna till förordningen. Förbuden och begränsningarna i förordningen gäller oavsett om ämnena förekommer för sig, i blandningar eller i varor (men spårmängder som förekommer oavsiktligen omfattas inte). Restriktionerna gäller i hela EU, och du som hanterar kemiska produkter eller varor måste alltså försäkra dig om att dina produkter uppfyller kraven i POPs-förordningen.

De ämnen som omfattas av förordningen är sådana som redan vid låga halter anses farliga för hälsa och/eller miljö. Av ämnena som förtecknas i förordningens bilagor utgörs majoriteten av halogenerade föreningar, med nämnvärda exempel som DDT och PCB. Bland ämnen som är mer aktuella för tillfället finns exempelvis kortkedjiga klorparaffiner, perfluoroktansulfonsyra (PFOS), och ämnen som ingår i så kallade bromerade flamskyddsmedel.

Från och med 2019-05-14 ändras Bilaga IV och V till förordningen. Bilagorna avser avfallshantering och metoder för bortskaffande och återvinning av POPs-ämnen. Ändringarna är bindande från och med 2019-10-31.

Begränsning av flyktiga organiska föreningar i färger och lacker

Färger och lacker är belagda med begränsningar avseende den mängd flyktiga organiska föreningar (volatile organic compounds, VOC) de avger. Syftet med begränsningarna är att förbättra luftkvaliteten genom att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar som kan bidra till bildande av marknära ozon.

Begränsningarna regleras i direktiv 2004/42/EG och gäller i hela EU. I direktivet finns gränsvärden för den maximala VOC-halt (i g/l) som en specifik produkttyp får avge. Man måste alltså genom laboratorietester mäta upp VOC-halten för en produkt för att säkerställa att den uppfyller kraven i direktivet. Produkter vars VOC-halt överstiger den maximalt tillåtna för den specifika underkategorin och typen får inte säljas inom EU.

Fluorerade växthusgaser

Fluorerade växthusgaser (f-gaser) är föreningar som (som namnet antyder) innehåller fluor. Vanliga f-gaser är fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). F-gaser används bland annat som köldmedium, men har också andra användningsområden som exempelvis lösningsmedel och drivgas i aerosoler.

Generellt har f-gaser mycket stor klimatpåverkan. I syfte att minska utsläpp av f-gaser är de reglerade avseende utsläppande på marknaden, användning, återvinning och destruktion genom förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser. Förordningen föreskriver också krav på certifiering för hantering av utrustning där f-gaser förekommer. De f-gaser eller de utrustningar/användningar som är förbjudna, begränsade eller omfattas av krav på rapportering av produktion, import, export, användning som råmaterial och destruktion förtecknas i någon av bilagorna till förordningen.

Förbuden och begränsningarna i förordningen gäller oavsett om ämnena förekommer var för sig eller i blandningar och gäller i hela EU. Produkter och utrustning som innehåller f-gaser ska också tilläggsmärkas enligt förordningen. Tilläggsmärkningen ska innehålla, bland annat, uppgifter om den vedertagna beteckningen för gasen, mängden av gasen i vikt och i koldioxidekvivalenter mängden f-gas motsvarar.

Vattendirektivet

Vattendirektivet (2000/60/EG) är ett EU-gemensamt ramverk för att förbättra och skydda vattenmiljön (och framför allt förhindra försämringar). Vattendirektivet identifierar vissa ämnen som utgör en betydande risk eftersom de är skadliga för vattenmiljön, eller utgör en risk eftersom de är skadliga för människor och kan spridas via vattenmiljön.

Dessa ämnen (och ämnesgrupper) förtecknas i Bilaga VIII och X till direktivet. I och med att ett ämne förtecknas i någon av dessa bilagor ska ämnet prioriteras med avseende på riskminskningsåtgärder. Medlemsstaterna ska alltså sträva efter att minska utsläpp och förorening av dessa ämnen, och arbetet med att förbättra och kontrollera vattenmiljön ska bedrivas på nationell likväl som lokal nivå.

Du som hanterar kemiska produkter kan alltså behöva identifiera ämnen som omfattas av vattendirektivet för att kunna efterleva områdesspecifika regler.

Nationella begränsningar kring kemiska produkter

I Sverige finns vissa nationella regler som innebär förbud eller begränsningar för kemiska produkter, och som gäller utöver eventuella EU-gemensamma regelverk som ett ämne eller en produkt omfattas av. För dig som hanterar kemiska produkter i Sverige kan det alltså vara bra att känna till dessa.

Tillståndskrav för särskilt farliga kemiska produkter

Förordning (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer innebär att man måste ha tillstånd för både privat hantering och yrkesmässig överlåtelse av så kallade särskilt farliga kemiska produkter. Produkter anses vara särskilt farliga om de uppfyller kriterierna för klassificering (enligt CLP) i kategori 1A eller 1B för cancerogenitet, mutagenitet eller reproduktionstoxicitet, akut toxicitet kategori 1-3, frätande på hud kategori 1A, eller specifik organtoxicitet – enstaka exponering kategori 1. Man måste alltså ha tillstånd både för försäljning och för att som privatperson få hantera dessa produkter i Sverige. Det följer att man inte heller får sälja sådana produkter till allmänheten (såvida det inte är till en privatperson med tillstånd). Man måste också föra noggrann anteckning över varje överlåtelse, och även försäkra sig om att mottagaren faktiskt har tillstånd. Tillståndet utfärdas av länsstyrelsen och är tidsbegränsat. Vissa undantag finns dock för specifika ämnen, användare och/eller produkttyper.

Förbud eller restriktioner vid hantering av vissa kemiska produkter

Vissa ämnen och ämnesgrupper är belagda med restriktioner enligt Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Från och med 2019-05-01 omfattar förordningen bland annat:

• tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A eller bisfenol A-diglycidyleter (viss användning förbjuden),
• kadmium (haltbegränsning) och ammoniumkarbonat (förbud) i gödselmedel,
• plastpartiklar i kosmetiska rinse-off-produkter (förbud),
• klorerade lösningsmedel (begränsning av metylenklorid och tetrakloretylen),
• kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor (generellt förbud),
• bly i ammunition (förbud),
• vissa andra hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter och varor (bland annat förbud mot vit och gul fosfor i tändstickor, propplösare i flytande form med mer än 10% syra eller mer än 2% bas, metanol i bilvårdsmedel)

Vissa undantag finns dock, och det är i viss mån möjligt att söka dispens från begränsningarna.

PRIO-databasen

Kemikalieinspektionens PRIO-databas är en guide över ämnen som man bör överväga att fasa ut, och innebär alltså inte i sig att det finns förbud eller begränsningar för listade ämnen. Ämnen i PRIO-databasen kan dock även finnas på andra förteckningar och därigenom omfattas av förbud eller begränsningar.

Ämnena i databasen uppfyller något av kriterierna som ställts upp avseende miljö- eller hälsoeffekter, där REACH-kriterier och klassificering enligt CLP spelar en viktig roll. Farans allvarlighet graderas också genom att ämnena kategoriseras som Utfasningsämne eller Prioriterat riskminskningsämne.

Du som hanterar kemiska produkter kan alltså använda databasen som stöd för att identifiera ämnen som kan inge betänkligheter, och som man kan överväga att substituera till ett mindre farligt alternativ.

Public Activities Coordination Tool (PACT)

Public Activities Coordination Tool (PACT) är en sammanställning av pågående aktiviteter för ämnen som på något sätt är under utvärdering inom ramen för REACH eller CLP. Utvärderingen kan gälla exempelvis om ämnet bör begränsas, dess klassificering harmoniseras, eller om ämnet bör upptas på kandidatförteckningen eller Bilaga XIV (tillståndsförteckningen).

Att ett ämne upptas i PACT innebär alltså inte nödvändigtvis att det är belagt med restriktioner, men att någon form av utvärdering av ämnet pågår. PACT är således ett hjälpmedel för dig som vill ligga i framkant i ditt arbete med substitution av ämnen som inger betänkligheter eftersom du kan få en indikation på om och hur ett ämne kan regleras i framtiden.